Om boken: 1995 / Jag erbjuder med tillförsikt denna ryska bok till en utländsk läsare. Eftersom jag inte är litteraturkritiker, åtar jag mig inte att bedöma det rena konstnärskapet som lagts ner i det. Men om en historisk roman är en bakåtvänd spegel av livet, då är uppgiften i detta fall fullbordad. Reflexionen är förvisso sann. Tillhör den generation som upplevde den tragiska epilogen från det kejserliga Ryssland, och jag kan vittna om författarens noggrannhet när det gäller att täcka det senaste sorgsna förflutna. De inblandade händelserna har ännu inte dragit sig tillbaka till historien. Några av den tidens gestalter lever fortfarande; om andra; död, minnet är så färskt. Detta förflutna är dock historia. En avgrund skiljer oss från honom; att behandla det med en historikers opartiskhet är inte bara rättigheten, utan också en plikt för en vardagsförfattare. Hyckleriet eller fegheten hos några av de återstående ögonvittnena kan inte vara ett hinder för honom. Ättlingar måste veta vad som hände. Författaren förtjänar inte förebråelse, även om hans sanning ibland verkade skoningslös, från förordet till den amerikanska utgåvan.